Älskade vän
Gick nyss med Jossan för att se till så hon kom med den rätta bussen , kände mig lite som en mor som ser efter sin dotter. Vi har haft det så mysigt, vi åt (surprise?! Vi äter jämt.) mat från saigon. Skapligt skämmigt när jag skulle beställa! Jag hade precis lyckats övertala Jossan om att vi kunde dela på en "To go-box" för de var såååååååååååååå stora och man orkade absoluuuuuuuuuuuut inte en hel själv. Han i kassan slog in fel så att jag tog den stora istället för den lilla och jag fick krångla och säga att jag ville ha den andra, mindre. När vi fick de vi beställt så var det SKITLITE och vi funderade några sekunder om vi skulle gå förbi statoil och handla med oss mer mat...men nej, vi gick tillbaka och gjorde en ny beställning. Han frågade varför jag ville ha mer mat och det blev allmänt jobbigt. Men de är jättetrevliga på det där stället och vill alltid småprata, det är bara det att jag aldrig hör va de säger så jag säger typ "va" 3 gånger på en och samma mening. Jag skämms som bara den varje gång.
Nog snackat om Saigon.
Vi tog med oss maten och gick hem till mig och åt och klappade på Eissy som inte sprang och gömde sig, wihoooo! Duktig kisse!! Sen småpratade vi bara i soffan och tog det allmänt lungt med matkåman.
Nu har hon(Jossan) åkt till sin syster och jag sitter här med en snarkande Eissy vid fötterna. Hon drömmer nog om Jossan ;)

hittade en bild när jag hade väldigt korta och tjocka ben! najz!
Kommentarer
Trackback